top of page
DSC_9871 kopiera.jpg
Nyckelpiga_edited.png

Älska ödet  är ett sceniskt researchprojekt, i dagsläget ett verk på ca 30 min, om att hantera Parkinsons sjukdom såsom rörelsebaserat fenomen och existensiell oundviklighet.

Med utgångspunkt i Nietzsches insisterande på att bejaka och omfamna livets käftsmällar - med begreppen sorg, innerlighet & extas i bakfickan - går jag i dialog med sjukdomens språk och kvitter. 

Med mig i detta arbete har jag John Holmström, jazz- och friimpropianist. 

Nyckelpiga_edited_edited.png
John.jpg

"Jag har alltid haft en fascination för tvärkonstnärliga projekt där vi konstnärer använder oss av olika medel för att tillsammans skapa ett enhetligt verk. Dessutom anser jag att det viktigaste man kan ha i kreativa processer och sitt konstnärliga uttryck är ärlighet och en kontakt med sitt hjärta."

älskaödet med text.jpg
DSC_4737 kopiera.jpg
DSC_1799 kopiera.jpg

Sorg

Att bli sjuk med Parkinsons innebär en serie förluster; av identitet, möjligheter, framtidsutsikter, förmåga, motorik, hälsa.. Ett sätt att bearbeta den sorg som följer är att omsätta det i skapande, att använda sorgen som en kreativ kraft, en källa att ösa ur. Motståndet som sjukdomen erbjuder kan bli något att ta spjärn mot för att bringa konst till världen. Ett material att skapa och interagera med. 

 

Innerlighet

Inuti mig bor en dysfunktion som förändrar mig och min fysiska funktion över tid. På insidan sker det, i min hjärna, den process som förstör de dopaminproducerande cellerna i de basala ganglierna. Denna innerlighet finni mig. Den är min, att känna. Att erfara. Det är min sjukdom, att umgås med, dansa med, innerligt och intimt. 

 

Extas

Extas är från början  ett grekiskt ord som betyder att vara utom sig (ek-tatis). Utanför sig själv. I filosofisk bemärkelse utan essens. För mig är Parkinson inte bara något som sker i min kropp, det är en annanhet som frikopplat från min vilja bestämmer mig. En kraft utanför min kontroll, ett främmande språk.  Kan jag gå i samtal med sjukdomen som annanhet? Är sjukdomen den dialektiska rörelse genom  vilken jag blir till, mitt varas konstituerande utsida? Kan jag försätta mig i extas genom min ek-tatis?

Michael Norlind (Scenkonst Gerlesborg): Yttre öga


Erika Webe (Espuma): Scenisk konsultation

 

Sebastian Ruiz (Dance Remainings): koreografisk rådgivning

Kerstin Ehrnlund: Fotograf

 

Sofia Smulan Sjögren:  kostym- och scenografi


Andreas Luukinen: Press och Marknadsföring

bottom of page