Älska ödet är ett sceniskt researchprojekt, i dagsläget ett verk på ca 30 min, om att hantera Parkinsons sjukdom såsom rörelsebaserat fenomen och existensiell oundviklighet.
Med utgångspunkt i Nietzsches insisterande på att bejaka och omfamna livets käftsmällar - med begreppen sorg, innerlighet & extas i bakfickan - går jag i dialog med sjukdomens språk och kvitter.
Under 2022 och vår 2023 har ett verk skapats, spelats och fungerat som ram för att bjuda in andra att samskapa på olika platser. Med den erfarenheten tar vi nu nästa steg. Under hösten och vintern arbetar Jag kontinuerligt på Gerlesborg scenstudio tillsammans med Michael Norlind. Målet är att under 2024 turnera med ett nytt, fördupat arbete. I samband med det bjuder jag in till laborativa samskapanden och samtal och utvecklar därigenom Älska Ödet som sammanhang för konstnärlig gemenskap.
Med mig i arbetet har jag John Holmström, jazz- och friimpropianist.
"Jag har alltid haft en fascination för tvärkonstnärliga projekt där vi konstnärer använder oss av olika medel för att tillsammans skapa ett enhetligt verk. Dessutom anser jag att det viktigaste man kan ha i kreativa processer och sitt konstnärliga uttryck är ärlighet och en kontakt med sitt hjärta."
Teater Cinnober 18 mars. -23:
vi testar att sätta ihop Älska Ödet med en improviserande ensemble.
John Holmström, Michele Collins, Erika Webe, Henrik Wartel, Tim Perkis och och jag.
Atalante processvisning 13 februari -23.
Här saknar jag John, pianisten, men använder backtracks istället. Verket är inte helt färdigt, det är en processvisning
Sorg
Att bli sjuk med Parkinsons innebär en serie förluster; av identitet, möjligheter, framtidsutsikter, förmåga, motorik, hälsa.. Ett sätt att bearbeta den sorg som följer är att omsätta det i skapande, att använda sorgen som en kreativ kraft, en källa att ösa ur. Motståndet som sjukdomen erbjuder kan bli något att ta spjärn mot för att bringa konst till världen. Ett material att skapa och interagera med.
Innerlighet
Inuti mig bor en dysfunktion som förändrar mig och min fysiska funktion över tid. På insidan sker det, i min hjärna, den process som förstör de dopaminproducerande cellerna i de basala ganglierna. Denna innerlighet finni mig. Den är min, att känna. Att erfara. Det är min sjukdom, att umgås med, dansa med, innerligt och intimt.
Extas
Extas är från början ett grekiskt ord som betyder att vara utom sig (ek-tatis). Utanför sig själv. I filosofisk bemärkelse utan essens. För mig är Parkinson inte bara något som sker i min kropp, det är en annanhet som frikopplat från min vilja bestämmer mig. En kraft utanför min kontroll, ett främmande språk. Kan jag gå i samtal med sjukdomen som annanhet? Är sjukdomen den dialektiska rörelse genom vilken jag blir till, mitt varas konstituerande utsida? Kan jag försätta mig i extas genom min ek-tatis?
Jag är ett stycke. Klicka här när du vill lägga till din egen text och redigera mig. Det är lätt.
Michael Norlind (Scenkonst Gerlesborg): Yttre öga
Kerstin Ehrnlund: Fotograf
Sofia Smulan Sjögren: kostym- och scenografi